Sommar

Att efter jobbet hämta min fina familj och bada var helt underbart. Känner sådan sinnesro. Gick upp innan de andra. Passade på att meditera... Kände ett härligt lugn nästan direkt... Tänker: kanske jag ändå är på väg att komma i kapp mig någonstans '' där på min väg'' . Känner ''något''... Ja, något bra...

Clownen

Glädje är något Vi ska ha mycket av...

Älskade clown!

Blir så glad då min älskade make serverar kaffe i denna mugg. Till mig! Just denna mugg. Jag har alltid varit svag för clowner. Det är något alldeles speciellt med clownen. Sårbar på ett sätt som känns så ärligt. När jag var yngre spelade jag lite teater . Min dröm var egentligen att fortsätta med det. Någonstans slocknade något. Detta är något som pockar på min uppmärksamhet emellanåt. Ta fram barnet igen. Koppen har jag för mig att jag köpte själv. Jag ''spelar teater'' varje dag i mitt arbete. Som teckenspråkstolk måste man agera någon annan hela tiden. Men efter många år i yrket undrar jag : Har jag tappat bort mig på vägen? Liksom var är JAG? Allt allvar i livet. Perfektionisten i allt man gör. Va f.n låt mig vara clown igen! Jag älskar dig!

Skolavslutning

Varit på barnens skolavslutning idag. Det är så himla vackert. Speciellt när solen lyser på oss. Flaggan är i topp och barnen är så fina och förväntansfulla!!! Det bara glittrar i ögonen på dem. När jag sitter där i kyrkan och myser så kommer så många olika känslor farande genom hela mig. Tycker ju att det är så fint allt. Men eftersom alla känslor bara rusar igenom mig är det inte riktigt lätt att hantera. Kommer på mig själv med tanken : " varför reagerar jag så starkt" på ALLT!!!
Kroppen skriker efter att få LEVA ut allt... Har försökt at jorda mig nu på sistone och det har hjälpt. Men är snabbt " där" igen liksom. Jag är så öppen just nu och har mött många människor som ger så mycket till mig och jag vill ha. Men glömmer att " stänga" emellanåt. Kanske finns fler " verktyg" att fixa "uppochnerkänslor". Kom förresten på att det känns skönt att ta i när man sjunger i kyrkan. Speciellt till DEN BLOMSTERTID NU KOMMER!

Sommarlov

Min kära dotter & jag är i planteringstagen. Imorgon är det skolavslutning. Vi ser fram emot en underbar sommar!

Röda skor

Handlade sandaler till dotterns skolavslutning. Jag behövde egentligen inga nya. Men fick se de här röda. Och blev GLAD! Funderade fram och tillbaka... Kommer dom användas? Till vad? Är dom verkligen fina? Ja, så där höll jag på ett bra tag. Men jag gick på min första '' magkänsla'' . Jag blev GLAD! Så därför köpte jag '' mina röda skor'' .

Sommaren

Underbara sommarlov/semester närmar sig med stormsteg. Har lite svårt med sommaren på ett sätt. Just kraven på att allt ska vara så perfekt! Jag blir trött innan den ens har börjat. Egentligen vet jag att det bara är jag som kan påverka detta. Förväntningarna måste sänkas. Samtidigt måste jag tänka: Vad vill jag ha ut av sommaren? VILA & ÅTERHÄMTNING. Kroppen skriker efter det nu. Tänker numera ofta på hur mina somrar var som liten. För visst är det oftast just det man vill återuppleva igen... igen och igen... Om den var lycklig förstås. Min var det. Vi var ute med vår segelbåt nästan hela somrarna. Så fort vädret var passande, så gav vi oss i ut. Vi sov trångt i våra kojplatser. Ja, vi levde väldigt nära inpå varandra. Minns när vi efter en lång segeltur lade till. Hur jag som barn hoppade i land LYCKLIG och barfota. Skuttandes på solvarma klippor. Utforskande och GLAD!!! Kan detta vara så svårt att återskapa i vuxen ålder??? NEJ. Min sommar ska ska vara : "liggapågräsmattasommar". Just "BARA VARA".

Pumpans kraft

Kraft och energi behöver man en massa. Jag har mycket av detta emellanåt. Men problemet är att jag vill för mycket... Jag fixar det, men själv blir jag trött. Just att finna balansen! Det som är lagom. Men kraften som kommer när jag ska prestera blir ''för hög'' många gånger. Tömmer mig liksom. Men jag har en tro att ändå någonstans finna balansen! Kanske aldrig fullt ut... Kanske tillräckligt. Jag älskar att leva! Kan man leva'' lagom?''

Helg

Ja, så var helgen över. Det går så fort...Blir lite rädd... Men veckorna rusar också förbi snabbt. Förstår mig själv bättre i fler avseenden, tror jag. Just det här att när allt spinner på för fort och jag får lite "ont i magen". Måste jag stanna upp. Liksom testa att gå lite långsammare. Sätta mig ner och andas och bara förundras över nuet. Då kommer "det" i kapp mig lite, och ångesten lättar. Ja, dessa små knep. Vet ej om det har med erfarenhet att göra, eller om det är själva livet som lär.

Äntligen sommar!

Inte bara min favoritplats... Även dotterns.

Liljekonvaljer

När jag kommer hem, möts jag av denna underbara bukett! Tack mina kära svärföräldrar.