Åskan

Det har åskat mycket i natt. Har inte kunnat sova alls nästan. Var orolig redan innan ovädret började. Var så glad i går, för nu har jag semester! Den som jag nog aldrig har längtat så mycket efter tidigare. Men redan tidigt på natten började jag känna sådan oro, deppig och konstig. Och huvudet har gått på högvarv sedan dess. Min själ hinner inte med i vad som pågår i mina tankar och det/dem runt omkring mig. Men jag är tacksam för att jag lever! Eftersom jag inte kunde sova... Så bestämde jag mig för att duscha. Det mullrade lite. Innan jag stegade in i duschen fick jag en ingivelse: det är inte bra att du gör detta! Jag tänkte bara en kort stund . Nonchalerade , och gick in i duschen. Sedan gick det fort. Åskan slog ner, och i duschen flammade det till rejält . Jag kände en liten stöt . Skrek, och hoppade ut och rakt ut i hallen. Där stod maken och dottern nog lika chockade som jag. Fullt med shamporester kvar i håret fattade jag just ingenting. Det jag nu förstår, är att jag hade en oehörd tur. JAG LEVER! Det finns någon där som lyssnar på mitt innersta. Jag är övertygad. Men ändå har jag kvar en olustig känsla i kroppen som även innan fanns där. Chocken kanske?, men ändå undrar jag så mycket nu. Men jag gör ju inget annat ibland, känns det som. Funderar och funderar... Men det kanske bara ska vara så? Har på senaste tiden förstått att jag är väldigt väderkänslig. Precis som min far. Men vad betyder det där egentligen?
Är det något i människans själ som yttrar sig? Är åskan magisk på något vis? Vill den förmedla något till lilla mig , här nere? Se där, nu blir jag så där j.vla djup igen... Tror jag ska bryta nu och gå på loppis. Åskan???