Livet vändes upp och ner!

Nu känns livet riktigt tungt. Min älskade far har fått en propp samt epeleptiska anfall därav. Okontaktbar. Jag känner sådan maktlöshet . Gör så himla ont i mig. Pappa och jag har så starka band .
Nu vet jag varför jag varit så uppe i varv i kroppen. Ca. 1 vecka innan har jag nästan känt mig hög, därefter låg. Jätte märklig känsla. När jag fick beskedet och åker hem till min far, och när vi sedan åker i ambulansen så känner jag ett konstigt lugn som sprider sig i kroppen. Tanken kom: Nu förstår jag! Ja, jag förstår varför det hela tiden varit någon som knackat mig på axeln. Förra gången pappa åkte in då han fick sin hjärnblödning kände jag samma känsla den dagen.
Min pappa är född döv vilket innebär att vi använder teckenspråk som kommunikation. Det är för jä.ligt om det har satt sig på hans "talcentra". Han hade återhämtat sig så bra efter hjärnblödningen. Han kunde tom. nästan gå alldeles själv  med endast lite stöd. Vi hade planer pappa och jag på att flyga upp till hans våra släktingar på hans sida i Kiruna med omnejd. Vi var på gång.
Livet vändes verkligen upp och ner på ett ögonblick.