Pappas pärla!

Josefina

PAPPAS PÄRLA!!!

Idag har min käre make hjälpt min käre pappa att bottenskrapa/måla sin " pärla". Pärlan heter "JOSEFINA" och är en skärdgårdskryssare i mahogny. Eftersom pappa fick en hjärnblödning för snart 3 månader sedan fixar han inte detta själv. Men från att ha legat helt hjälplös till att idag gå själv med endast lite, lite stöd av mig, så kan han faktiskt gå. Han går!!!! Jag är så lycklig! Så han har kunnat vara med och hämta färg i sitt garage till båten. Stått vid "Josefina" och sagt hur vi ska göra. Pappa har fått vara med. Det känns så fantastiskt, att jag inte kan uttrycka detta i ord vad jag känner. Det är nu jag skulle vilja använda mitt "första" språk: teckenspråk för att " på riktigt" uttrycka mig. Eftersom båda mina föräldrar är döva så blev detta mitt modersmål. Och många gånger känns det bäst att uttrycka mig i tecken. Säger så mycket eftersom man betydligt mer använder hela kroppen med mycket mimik. Om någon /några dagar ska pappas pärla i sjön.Eftersom det är en träbåt är det extra viktigt att den verkligen kommer i sjön. Så det ska bli sjösättning!!!Vi vet inte framtiden om den ska behållas. Men det beslutet får mogna. Pappa är ju nyss fyllda 75 år och nu fått denna stroken. Han var nyligen i vår lokaltidning i ett större repotage, just för hyllningen av högtidsdagen. Men även om hans liv som döv och framförallt hans passion för segelbåtar och havet!!! Ja, PAPPAS PÄRLA!!!

Våren

I takt med all kli och nysningar från pollen...så vill jag så mycket. Problemet är att tröttheten sätter in. Jag vill pyssla hemma och i trädgården, samtidigt som man har ett jobb att sköta. Finns inte riktigt den orken och tiden över. Jag brukar vara vårdeppig fastän jag älskar våren. Har tyckt det varit så konstigt. Men förstår det mera nu. En del säger att det kan ha med ljuset att göra. Allt kommer så fort och då hinner inte hjärnan ta in det. Jag försöker lära mig att fokusera på en sak i taget och finna glädje för det som är gjort. Enklare sagt än gjort. Men träning ger färdighet sägs det!?! Jag tror också att alla "måsten" på våren och sommaren man skapar gör en deppig till slut. Har kanske för höga förväntningar. Det försöker jag också lära mig av: "Vara nöjd med det lilla".Men nu är våren här i all sin prakt!!!Njuta men inte skynda på kanske är mottot!?!

Duffy - Oh Boy

Värme

Ruggigt ute. Det blir myskväll!

Underbara natur

Omfamna nuet!!!

Hämta KRAFT

Hade igår en underbart givande dag. Åkte runt på den årliga konstrundan. Vackert väder gjorde verkligen det där lilla extra.På kvällen hade vi vänner på middag. Var hos en vän och fick healing dagen innan. Och det har hänt något i min kropp som är spännande. Måste tänka på mig själv, lyssna på tankarna som kommer till mig. Att hämta inspiration och glädje - gör mig lycklig! Det är som att " hela". Bygga styrka för att när det blir svårare stunder ,mera klara av det, utan att falla. Inte lätt, verkligen inte. Men egentligen borde jag tänka mer på att fylla på av det goda.Det finns ju så mycket fint! Jag upptäcker hela tiden nytt som jag inte på riktigt har sett. Allt vackert: Naturen med all sin kraft, gamla nötta ting med sin historia och alla möten: gammal som ung - underbart!!! Men jag springer snabbt framåt. Vet att jag gör det, sedan blir jag vimsig!!! Då gäller det att jorda sig. Idag blir det att hämta mera KRAFT,utomhus.