DEN FÄRGSTARKA LILLA GUMMAN

Längtan efter det färgstarka!


Fortsätter med "en stund i taget". Och det känns bra. Det är ett måste för att jag ska klara av "det".
Får mer och mer en önskan att : Ja, det är ju så här man ska leva och tänk om jag lyckas med samma koncept mest hela tiden. Jag menar att LEVA HÄR & NU måste ju vara det bästa. Jag vill ju uppleva allt " just nu" starkt. Hoppas att jag lär mig något...
Men någonstans i mitt inre är jag ändå den där FÄRGSTARKA lilla guman. Ja, den som är lekfull & glad, dasar & ler. Det är den känslan jag nu har en längtan till.  Att jag är en ganska djup människa har jag ju förstått. Men  det är det FÄRGSTARKA där inne som jag vill finna.


Den FÄRGSTARKA lilla gumman finns där inne någonstanas... För det vet jag!!!

Smälta

Ja, jag försöker smälta allt som hänt och händer, tror jag...

Har fått många svar på funderingar jag haft länge. Ganska spännande svar.


Har bestämt mig för att fortsätta med... EN STUND I TAGET... 
Känns bäst så.

Blir inte fler rader i detta inlägg...

KRAMAR I ETT FÅNG!!! 

EN STUND I TAGET

Ja, efter allt som hänt så står man kvar med så många känslor som far upp och ner...

Min far är bättre och på väg hem och det är vi alla så glada för. Men denna händelse har väckt så många tankar och funderingar hos mig. Varför just jag reagerar så starkt. Undrar om mina känslor ligger utanpå mest hela tiden???  Det som är min räddning nu ,är att tänka: En stund i taget. Inte ens en dag i taget. För det känns som just " EN STUND I TAGET" är mer rätt. Blir lite lättare att andas då.
Försöker fånga åt mig det fina  och det som ger mig energi. Fylla på " må-bra-kontot", liksom.


För livet kan vara så himla fint!!!

Trött

Oj, trodde inte man kunde bli så här trött... Men när jag tänker tillbaka 2 veckor i tiden så borde jag förstå. Har sovit hos pappa i stort sätt varannan dag . Med alla starka känslor som kommit över mig titt som tätt.
Tänkte jag skulle åka in till pappa idag också. Men känner att någonstans tryter orken. Har varit sjukskriven två veckor nu och tanken är att jag ska börja jobba imorgon. Lite orolig för hur det kommer att gå.   Läget med pappa är stabilt nu.  Jag kan andas lite igen...Är nu mest förundrad över min pappas VILJA och hans kämparanda som enorm.  Har känt att pappa och jag har " något" speciellt. Men kunde inte ana att bandet var så starkt. Mycket av min intution  som kommer till mig ofta , ska jag nu lära mig att lyssna på ,och framförallt  LITA PÅ. Många intutioner som kommit till mig är så uppenbara. Gäller bara att jag ska lita på det.


Önskar mycket kraft nu!
Tack alla ni som finns där!!!

Änglar finns

EN ÄNGEL


VAKNADE MITT I NATTEN
RUMMET STRÅLADE OCH GLITTRADE
LIKT NYFALLEN SNÖ
OCH VÄRMANDE SOL


NÄRA
LITE NÄRMRE


EN UTSTRÄCKT HAND
FYLLD AN TRYGGHET
VÄRME OCH ÖMHET


EN ÄNGEL I MIN HAND
                

                                 E.Borneling

Livet vändes upp och ner!

Nu känns livet riktigt tungt. Min älskade far har fått en propp samt epeleptiska anfall därav. Okontaktbar. Jag känner sådan maktlöshet . Gör så himla ont i mig. Pappa och jag har så starka band .
Nu vet jag varför jag varit så uppe i varv i kroppen. Ca. 1 vecka innan har jag nästan känt mig hög, därefter låg. Jätte märklig känsla. När jag fick beskedet och åker hem till min far, och när vi sedan åker i ambulansen så känner jag ett konstigt lugn som sprider sig i kroppen. Tanken kom: Nu förstår jag! Ja, jag förstår varför det hela tiden varit någon som knackat mig på axeln. Förra gången pappa åkte in då han fick sin hjärnblödning kände jag samma känsla den dagen.
Min pappa är född döv vilket innebär att vi använder teckenspråk som kommunikation. Det är för jä.ligt om det har satt sig på hans "talcentra". Han hade återhämtat sig så bra efter hjärnblödningen. Han kunde tom. nästan gå alldeles själv  med endast lite stöd. Vi hade planer pappa och jag på att flyga upp till hans våra släktingar på hans sida i Kiruna med omnejd. Vi var på gång.
Livet vändes verkligen upp och ner på ett ögonblick.

GLAD & VILL ALLT NU!!!

Nu är allt som " vanligt" igen.... Jobb, skola och allt runt omkring. Jag är inne i ett slags VILL-ALLT-justNU-känsla. Mina tankar surrar runt i huvudet på mig...Ja, det surras  runt alldeles för fort. JAG hinner inte med liksom. Det är nu jag ska " hia" mig ( som vi säger här), alltså "tagga" ner.  Man kan ju inte göra allt på en gång ändå... Eller? 

MEDITATION . För att komma in till min lilla kärna...

Men jag är ju bara lite GLAD... och vill ju få vara just : GLAD. Men återigen : BALANSEN.

Att kunna hitta en balans mitt i allt . Ska jag kunna finna den??? Jo, jag tränar på det hela tiden, så någon gång. Jag har hopp vilja & glädje NU. Låt bara tankarna stilla sig.

SNURRIGA GLÄDJEHÄLNINGAR!

                        från mig