Spontanitet

Ja, igår kväll kom min fina vän och hennes barn på besök. Och det var spontant. Konstaterat: JAG GILAR DET!!! Just det här att då gör det inget om disken är överfull på diskbänken,skor på hela vårt lilla hallgolv, smulor på golvet mm. mm... Nä, då blir allt accepterat på något sätt. Visst för några år sedan hade jag fått panik, men har jobbat på det och gör fortfarande. Vad skäms man för egentlgen??? Är det inte så livet ser ut hos människor??? Eftersom vi precis hade ätit middag och allt, så stod ju allt framme, plus allt annat rörigt, men ??? MITT I LIVET, liksom. Tror just detta är en orsak till att vi umgås så lite nu för tiden. Det ska vara så perfekt i ett hem för att man ska våga bjuda hem folk. Jag menar hur trött blir man inte då efter klinisk städning och trerätters matlagning i flera timmar???När gästerna kommer är man helt söndertrasad.Ah, räcker med ett tag med dammsugaren, och sedan plockar man fram det man har i matväg. En kopp kaffe räcker. Har man kommit spontant, väntar man heller inte något storslaget. Fram för mer spontanitet!!!