tisdag 27 juli 2010

Stirr eller lugn!?!

Semestern har man ju verkligen kommit in i...Ja, man borde ha gjort det i allafall. 1,5 vecka har gått nu. Jo, vissa stunder kopplar man av och känner verkligen: YES YES!!! Men f*n, det är så mycket som snurras i knoppen. Kan få små konstiga ångestkänningar då jag tänker: Ja, och när detta är slut, när semestern är slut...??? I nästa sekund tänker jag: - Ge dig Åse, njut nu ... NUUUU!!! Jag jag njuter... men ja... Livet är allt märkligt!
Men jag är nog så lycklig för så mycket... så jag är rädd för separationen. Rädd för att skiljas...från känslor, människor och ja,... allt känns det som. Avsked...Har läst en del för jag tycker det är så viktigt att ta reda på en del om en själv. Har nog kommit på att just avsked har varit ångestladdat hela tiden, sedan jag var liten. Har minnen sedan stunder i min barndom som nog har präglat mig. Tycker fortfarande att man säger " Hej då" flera gånger än en gång. Men tror det har bla. att göra med att jag är uppväxt med döva föräldrar. Vi vill se varandra i ögonen på ett annorlunda sätt än med hörande. Kan inte förklara riktigt på vilket sätt. Men det är annorlunda. Och om vi säger "Hej då" en gång och går i från varandra en bit... Så vänder man sig och vinkar igen... och igen...För att kolla om den andra har något att säga liksom. "Ifall". Det sitter i mig... Döva har en egen kultur som man bara inte kan förklara rakt av. Man måste leva i den. Alltså, jag känner att även jag då vill göra samma med hörande vid ett "avsked". Men ", den hörande" har inte samma kultur som jag. Då kan det göra lite ont i mig. Jag är en CODA . Children of deaf adults. Det finns stora föreningar man kan gå med i , runt om i världen. Jag har varit på väg... men det har inte blivit av. Men tror det skulle ge mig en härlig feeling...Just att det finns fler. Bara det här att: jag vill så gärna använda min kropp mer då jag ska förmedla något... inte bara verbalt. Det fungerar ju inte riktigt tillsammmans med hörande... Känslan när jag får träffa döva och bara "snacka"...ÅH, den känslan är otroligt skön!
Kan "prata" länge om detta med min bakgrund osv..., och varför hit och dit. Men tror det kan vara rätt tjatigt!?!. Slutligen: JAG ÄLSKAR LIVET!!! Trots allt... hit och dit.

4 kommentarer:

  1. Hejsan!

    Trappen ska bli högglansigt vit, sedan ska det ligga "trapp-matt-steg" i beigt så att barnen inte halkar när dom springer upp och ner i trappen :o)

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Stirr eller lugn....ja,det är inte lätt alla gånger.....inte lätt att välja.....lite lagom av båda.....Ordet lagom är inte sååååå dumt.
    Önskar dig en fortsatt skön/bra vecka.
    Sommarkram.

    SvaraRadera
  3. Finns ju massor att vara glad och lycklig över. :o) Eller hur?!

    Jag valde texten för att jag har en "kärring" som ränner efter min karl, och jag tyckte den var ju faktiskt lite kul. Hihi...

    SvaraRadera
  4. Ja, det är lite knepigt när man hamnar "mittemellan". Jag hoppas att du kommer iväg på någon sån där träff någongång.
    Kram

    SvaraRadera